Min uppsats är en fet man i ett snabbköp

Har kommit in på slutsträckan på min C-uppsats nu – Jag har en del av diskussionen kvar, det rör sig om ett par sidor nytt material, och en omstrukturering av utvalda delar. Det är förbaskat frustrerande, då det går trögt att skriva fram materialet.
Drömde att jag blev jagad genom ett stort snabbköp inatt. Den som jagade mig var en fet man från en tidigare del av mitt liv. Jag kan inte säga varför min plågoande tog dennes form. Han fick tag på mig så småningom, och spöade mig fullkomligt, action movie-style, kastade mig genom varuhyllor, slängde mig hit och dit, sparkade och slog mig blodig. Ovisshet inför en obeveklig fiende, jomenvisst, nog är han min uppsats allt. Men jag gav mig inte i alla fall – Det sista som hände innan jag vaknade var att jag försökte vrida bort hans fot som höll på krossa min bröstkorg, och jag skrek mellan splittrade, blodiga tänder att han skulle låta mig vara. Så ännu har inte glöden gått ur mig. Men fan vet att jag är less på det här. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Det ligger inte riktigt för mig att lägga sex till tio timmar per dag på något som jag i grund och botten är likgiltig inför. Något jag bara gör för att någon någonstans bestämt att man måste göra det för att få en bit papper som säger att man har varit en duktig apa. Tala om bortkastad tid.

Men ja, snart är den klar, det kompletta utkastet ska skickas till handledaren på tisdag, därefter borde det inte vara speciellt mycket kvar att göra innan den i alla fall är i sådant skick att den blir godkänd. I nuläget siktar jag inte på något högre betyg. Ämnet jag studerar har visat sig vara i svåraste laget, och min metod var förmodligen inte den lämpligaste för att studera ämnet. Men vad gör man, det som är gjort är gjort, och deadline är för nära för det ska gå att göra någon större förändring på något område. Det är rätt skönt på sitt sätt. Skriv klart, skicka in, skriv om, skicka in. Borde vara enkelt nog, kan man tycka.

För saker och ting går ofta som planerat. Eller hur?