Min uppsats är en fet man i ett snabbköp

Har kommit in på slutsträckan på min C-uppsats nu – Jag har en del av diskussionen kvar, det rör sig om ett par sidor nytt material, och en omstrukturering av utvalda delar. Det är förbaskat frustrerande, då det går trögt att skriva fram materialet.
Drömde att jag blev jagad genom ett stort snabbköp inatt. Den som jagade mig var en fet man från en tidigare del av mitt liv. Jag kan inte säga varför min plågoande tog dennes form. Han fick tag på mig så småningom, och spöade mig fullkomligt, action movie-style, kastade mig genom varuhyllor, slängde mig hit och dit, sparkade och slog mig blodig. Ovisshet inför en obeveklig fiende, jomenvisst, nog är han min uppsats allt. Men jag gav mig inte i alla fall – Det sista som hände innan jag vaknade var att jag försökte vrida bort hans fot som höll på krossa min bröstkorg, och jag skrek mellan splittrade, blodiga tänder att han skulle låta mig vara. Så ännu har inte glöden gått ur mig. Men fan vet att jag är less på det här. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Det ligger inte riktigt för mig att lägga sex till tio timmar per dag på något som jag i grund och botten är likgiltig inför. Något jag bara gör för att någon någonstans bestämt att man måste göra det för att få en bit papper som säger att man har varit en duktig apa. Tala om bortkastad tid.

Men ja, snart är den klar, det kompletta utkastet ska skickas till handledaren på tisdag, därefter borde det inte vara speciellt mycket kvar att göra innan den i alla fall är i sådant skick att den blir godkänd. I nuläget siktar jag inte på något högre betyg. Ämnet jag studerar har visat sig vara i svåraste laget, och min metod var förmodligen inte den lämpligaste för att studera ämnet. Men vad gör man, det som är gjort är gjort, och deadline är för nära för det ska gå att göra någon större förändring på något område. Det är rätt skönt på sitt sätt. Skriv klart, skicka in, skriv om, skicka in. Borde vara enkelt nog, kan man tycka.

För saker och ting går ofta som planerat. Eller hur?

En lugn kväll

Vissa kvällar bara har "det". Det där lilla extra som verkligen får en att känna att livet är värt och leva. Jag hade suttit och brottats med min C-uppsats hela dagen. Lagom slut i huvudet och lagom seg efter middagen bestämde jag mig för att ta en promenad.

Det utspridda duggregnet var välkomnande och vinden blåste ljum. Jag gick min vanliga vända runt Flogsta. De fuktiga gatorna blänkte i det gulaktiga skenet från gatlamporna, vattenpussarna skimrade som guld. Lite folk rörde sig på gångvägarna, mest motionärer. Några bilar drog förbi.

Uppsatsen harvade i bakskallen de första fyra-fem hundra metrarna, men efter det att jag tagit ett beslut som förmodligen kommer ge min examinator och handledare varsin stroke, började jag äntligen släppa skiten och tänkte på andra, betydligt gemytligare ting. Det var en av de där ovanliga gångerna när min Mp3 spelare såg till att alltid välja en låt som kopplade an till det jag precis tänkte på, mycket underligt och även uppskattat. Helt avslappnad, överlag närvarande och tillfreds, med i huvudsak positiva framtidstankar i huvudet. Var ute i lite drygt en timme. Perfekt.

Tenta på Torsdag, Munta på fredag, Midterminsseminarium nästa onsdag - och jag har bestämt mig för att byta både metod och materialomfång(Stroke). Det ligger på. Men ikväll mår jag bra. Det känns lugnt, stabilt, och allt kommer att lösa sig. Och om det inte gör det, forsätter livet ändå.

Men det är klart det kommer att gå bra.