Vissa kvällar bara har "det". Det där lilla extra som verkligen får en att känna att livet är värt och leva. Jag hade suttit och brottats med min C-uppsats hela dagen. Lagom slut i huvudet och lagom seg efter middagen bestämde jag mig för att ta en promenad.
Det utspridda duggregnet var välkomnande och vinden blåste ljum. Jag gick min vanliga vända runt Flogsta. De fuktiga gatorna blänkte i det gulaktiga skenet från gatlamporna, vattenpussarna skimrade som guld. Lite folk rörde sig på gångvägarna, mest motionärer. Några bilar drog förbi.
Uppsatsen harvade i bakskallen de första fyra-fem hundra metrarna, men efter det att jag tagit ett beslut som förmodligen kommer ge min examinator och handledare varsin stroke, började jag äntligen släppa skiten och tänkte på andra, betydligt gemytligare ting. Det var en av de där ovanliga gångerna när min Mp3 spelare såg till att alltid välja en låt som kopplade an till det jag precis tänkte på, mycket underligt och även uppskattat. Helt avslappnad, överlag närvarande och tillfreds, med i huvudsak positiva framtidstankar i huvudet. Var ute i lite drygt en timme. Perfekt.
Tenta på Torsdag, Munta på fredag, Midterminsseminarium nästa onsdag - och jag har bestämt mig för att byta både metod och materialomfång(Stroke). Det ligger på. Men ikväll mår jag bra. Det känns lugnt, stabilt, och allt kommer att lösa sig. Och om det inte gör det, forsätter livet ändå.
Men det är klart det kommer att gå bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar